Press och andra citat
Min mamma är en import
På scenen gestaltar Lotta Gahrton själv, lika kraftfullt stolt som sorgset tung i moderns gestalt, och Melody Sheikh, explosiv och fysiskt undersökande som dottern, den utvecklingsprocess som redan från början är ett slags dans… Det fysiska spelet mellan Gahrton och Sheikh är naket och berörande – särskilt mot slutet och den dramaturgiskt väl uppbyggda finalen. / UNT
Artiklarna
Melody Sheikh och Destiny Johannah Bergvall är de bästa av värdar, med glimten i ögat och den pondus som krävs för att hantera en hoper unga / UNT
RAGNAR, Kämpinegbacken 3
Tar sig säkert över tunn is. Tonträffen är fin, leende och stillsamt gripande när Mikael Strid pendlar mellan lycka och leda, mellan rörelser och lojhet. Mikael Strids runde farbror Ragnar blir minnesvärd, rent av ett ideal. Det är klyschigt, barnsligt inte desto mindre sant. Glöm aldrig det dansande barnet inom dig. / Örjan Abrahamsson, DN
… barnen – de är nyfikna och intresserade. I den ganska roliga början av stycket skrattar de jättemycket. …Efteråt säger en flicka tyst till Lotta Gahrton: du dansade jättefint! / Margareta Sörenson, Expressen
Mikael Strid rycker upp sig i en stram första position men skakar sig loss och genomströmmas av andra rörelsefragment till skiftande musik: orientaliska slingor, höftskak och fotsmällande folkdans. / Anna Ångström, SvD
I nöd och lust
Föreställningen är en genomgång av kroppens olika delar kryddad med humor och eftertanke av dansarna som generöst bjuder på sig själva med tal och rörelse… en nöjsam stund för en ung publik i färd med att upptäcka sina kroppar. / Lena Andrén, Nutida Dans
Göran & Bengt
Koreografen Lotta Gahrton hade placerat Jukka Korpi och Mikael Strid i kostym och nätundertröja i varsin fåtölj. Med ett tryck på fjärrkontrollen valde åskådaren musik … och duon kastade sig i normbrytande tung skörhet mellan balettens koketta poser och apstadiets mer opolerade uttryck. Mycket träffsäkert och samspelt. / Anna Ångström, SvD.
En favorit i repris, även visad på Dansens hus, är duon Göran & Bengt, i skepnad av Jukka Korpis och Mikael Strids brynjeklädda manskroppar i varsin fåtölj. Ölen flödar i denna manliga intimsfär där publiken kan välja mellan tre låtar. Och varje gång musiken startar börjar Bengt och Göran att dansa: skirt som ballerinor eller tungt kavande i mer apnära stadium. Lotta Gahrtons idé blir i Korpis och Strids utförande en träffsäker och samspelt, rolig upplevelse.
/ Danstidningen
Solo
Hon arbetar i en fridanstradition, enkelt, avskalat och med utmejslade sekvenser som står fritt mot J S Bachs ”Goldbergvariationer” i Glen Goulds känsliga inspelning. Gahrton låter kroppen bli sin egen teater; ibland med drag av illustration till de utsagor om kropp och liv som projiceras på fonden… låter oss återupptäcka hur många nyanser kroppen kan rymma. / Anna Ångström, SvD
I den poetiskt utformade koreografin har Gahrton en sårbarhet som anspelar på det mänskliga livets bräcklighet. Med hjälp av projektioner för hon tankarna bortom scenens här och nu till den framtid som väntar oss alla. Bilden och rörelsen berikar varandra och påminner om livets underbara styrka som man så ofta tar för givet. / Lena Andrén, Nutida dans
Under tiden
Lotta Gahrtons Under tiden återknöt till livets uppkomst. Hennes runda mage i bildens fokus väckte anspråkslösa reflektioner om väntan och längtan, matvanor och karriärpåverkan. / Anna Ångström, Danstidningen
Torskarna
Det är alltså ett aktuellt ämne Lotta Gahrton och hennes medarbetare på Gottsunda Dans och Teater ger sig i kast med i Torskarna… Sexhandel kan se ut på olika sätt i olika tider men verkar för evigt vara en fråga som kan och bör diskuteras. Gottsunda Dans och Teater har funnit ett berörande och effektivt sätt att göra det. / UNT
Mandom, mod och morske män
Med havet som fond och nyskriven musik av Lars Almkvist formades sedan en vacker, sorglig och stundtals komisk absurd bild av soldatlivet som det kan ha gestaltats sig under den tid då Siaröfortet var i drift. Frågan om vem vi egentligen försvarar oss mot genomsyrade föreställningen, som i den vackra slutscenen där soldaten till slut faller och förenar sig med de civila offren; de unga flickorna.
Lotta Gahrton, koreograf som dansar i rött blir till en dansande ljuskägla i kontrast till de manliga dansarnas soldatrockar. / Åkersberga Kanalen
gester.nu
Dansarna i föreställningen Gester.nu har tolkat ungdomarnas kroppsspråk och gjort modern dans av det. / Evelina Stucki, Nacka Värmdö Posten
…det var en fantastisk föreställning. Mina elever tyckte det var urhäftigt och några kände också igen sina rörelser! Min personliga favoritsekvens var när den manliga dansaren ”blev kär” och inte visste till sig hur han bäst skulle imponera!! Ömsom mjuk och kärleksfull och ömsom tuffing! Kanonballt!! Det här har gett våra elever en ny inblick i dansens värld och jag tror att ni genom detta projekt gett våra ungdomar en nyckel in till en del av vår kultur som tidigare varit lite för svår för dem att förstå..
Mina bildelever är också supernöjda även om inte alla av dem, förrän efter föreställningen, förstått vidden av vad arbetet innebar då inte alla kunde vara med på workshopen med dansarna. Men då fick de desto större ögon!
Och på köpet har vi fött fram några blivande fotografer! TACK! / Hälsningar Annica Sundh med en massa elever
Klassfiende
Behöver ungdomar speciell koreografi? Ser man sig om i samhället ser man att det finns estetiska formspråk som frågeställningar som verkar mer angelägna för dagens unga. De strömningarna fångades upp i de suggestiva verken… Klassfiende av Lotta Gahrton. Båda verken återspeglar den brutala värld som är många unga människors verklighet. / Nutida Dans
Orfeus och Euridike
…framfördes med attack och geist…väl genomarbetad. / Dagens Nyheter
Ur ingenting har Stockholms Opera Underground här skapat en rörande uppsättning av Glucks lilla treaktare orfeus och Euridike. / Expressen
…en unik och mycket trevlig uppsättning som både roar och berör. / SvD
Desiderate
Särskilt imponerande…Charlotte Gahrtons strama, men ändå avspänt vardagliga koreografi. /Länstidningen
Sagan om Syrinx
Barngruppen har inte tidigare sett en dansföreställning, men fångas och lever med i skeendet, spekulerar i hur det ska gå för faunen som letar efter Syrinx och hjälper till att föra berättelsen vidare. / DN
Om hur faunen fick sin flöjt handlar den synnerligen sympatiska halvtimmesföreställningen Sagan om Syrinx. Lek- och fantasifullt spelar Lotta Gahrton och Denise Hartman faun och prinsessa, vättar och fiskar i olika kostymer och dansstilar. Till sagan har flöjtisten Sven Åberg sammanställt ett förträffligt urval musik-En fauns eftermiddag. Den första gång jag såg dig samt bl.a. Telemannmelodier – som framförs live, av en cellist och en flöjtist. / Teatertidskriften Entré
